Rött ljus för grön ekonomi

Oj vad ni måste ha legat vakna och funderat på hur det gick för mig och Jasmine på mötet om Grön ekonomi som vi gick på i torsdags. Nej men på allvar, det var säkert jätteintressant för de människor som deltog mer än rent kroppsligt. Det var längesedan jag hade så mycket gröt innanför pannbenet som den dagen. Några riktigt dåliga nätter, långa skoldagar och för mycket Gerdahallen gjorde att jag nästan inte förstod ett skvatt.

 

Jag snappade upp lite om Rio +20 och huruvida banker och regeringar är vänner eller fiender. Där någonstans tog det slut. Jasmine, som stod för hjärnan, verkade tyvärr inte särskilt imponerad och det lutar åt att jag ägnar mig åt Nationsgrodan istället för ekonomin som än en gång misslyckades med att fånga in mig.

 

Idag gör alla Lundabor bäst i att gå ut i solen!

 

Hej!


Utanför the studentbox

Igår var första gången jag prövade på att beställa mat på ett Lundaställe som varken var en nation eller ett falafelhak. Jag och Jasmine smörjde kråset på Café Ariman, ett litet hipstrigt ställe beläget snett bakom domkyrkan. Inte nog med att jag blev mätt, nöjd och glad, jag hade dessutom inte mindre än tre alternativ att välja mellan. Den trevlige servitören guidade mig mellan hummusfylld ciabatta och couscoussallad med grillad kronärtskocka innan vi slutligen kom fram till att största möjliga mättnad nog skulle uppnås med hjälp av den ostbefriade vegburriton.

 

Nog blev det bra alltid. Det lagom sega brödet var fyllt med kryddiga grönsaker som satte fart på smaklökarna och sötstark sås är aldrig något negativt. Den allt för klassiska isbergssalladen med tomat och gurka hade jag däremot kunnat klara mig utan. Ändock en rejäl tumme upp!

 


Fairtrade challenge

Idag är det meningen att vi ska slå rekord i att fika Fairtrademärkta varor. Jag dricker såklart kaffe men så mycket mer än det blir det tyvärr inte. Ni får hålla till godo med min rättvisemärkta ansiktskräm från Neal's Yard Remedies.
 

Du kära lilla i-landsproblem här kommer jag igen

Det känns liksom otacksamt att ju mer nytta jag gör desto jobbigare känns det om jag råkar ägna mig åt lite onytta ibland. Jag kanske pluggar i sju timmar, firar en födelsedag, går på ett träningspass, socialiserar, springer på ett möte eller två, läser alla viktiga artiklar i DN, skriver en krönika och sedan käkar någon nyttig, hemlagad, billig, ekologisk, närproducerad vegansk middag. Sedan hamnar jag ensam i soffan med en eller flera skålar kladdkakssmet framför Jonas Gardells nya serie och så känns allting så himla jobbigt bara för det. Som att springa ett maraton och bryta 200 meter innan målgång.

 

What a palla situation.


Död åt tahini, död åt finfrukost

Hela min värld kastades om idag. Jag tog en promenad till statsbiblioteket för att lämna tillbaka några dvd:er innan miljöutskottsmötet på Smålands. Eftersom att jag är en obotlig tidspessimist fann jag mig själv med alldeles för gott om tid, vandrandes mellan bokhyllorna. Jag tog tillfället i akt att bläddra lite i favorittidningen från sommaren -11, nämligen Hälsa. Det var då jag upptäckte något fruktansvärt. I tidningen hade man slagit hål på ett antal föråldrade matmyter varav en ville mena att sesamfrön är en bra källa till kalcium vilket jag mer eller mindre gjort religion av. Tvärtom menar dock de på Hälsa att det faktiskt kan hämma upptaget.

 

Eftersom att jag bojkottar mjölkprodukter har jag med gott samvete klickat ner en matsked tahini i gröten varje morgon sedan i våras och det är fan bästa stunden på dagen när jag får slicka i mig min sesampasta. Så vad göra nu? Kosttillskott är det sista jag vänder mig till men det sorgligaste är ändå att jag måste lägga om mina frukostvanor. Leta efter ett annat frösmör…

 

Plus det lilla faktum att jag lagrat tre burkar i kylen.

 

 


Att släppa utsläpp på rätt sätt

I dagens DN fanns en mastig debattartikel skriven av ett par personer från tankesmedjan Fores. Artikeln utgår från ett förslag från Storbritannien vilket går ut på att utsläppsrätter tas bort från den Europeiska marknaden i hopp om att på så sätt driva upp priset på de som blir kvar i omlopp. Detta skulle samtidigt leda till att EU:s totala utsläpp minskar motsvarande 25 gånger Sveriges hela utsläppskvot per år samtidigt som de ekonomisk lidande EU-staterna skulle uppleva omfattande skuldelättnader.

 

Gott så. Dock menar Fores att svenska Moderaterna riskerar att fucka upp allting genom att hålla en liten grupp svenska företag om ryggen. Dessa företag är så små att de får en liten andel eller inga utsläppsrätter alls när de fördelas och de vill nu skörda frukten av att utsläppen blev billigare än väntat vilket är själva anledningen till överskottet och det fallna priset.

 

Jag tycker att det luktar lika unket som när Anders Borg sålde Sveriges outnyttjade rätter där någonstans kring skiftet 2010/2011. Själva nyttan med rätterna faller i min mening om vi bara flyttar runt utsläppen istället för att faktiskt minska dem. I och med det konstaterandet kommer vi dock osökt in på frågan om varför EU:s utsläppsmål egentligen varit så lätta att nå.

 

För att citera en svensktalande Jari: ”Palla”.


Reflektion en måndag

Måndagar slutade vara jobbiga efter att jag tagit studenten. Sedan dess har jag antingen bara gjort roliga saker eller så har veckodagarnas forna betydelse suddats ut av mittiveckanfester eller helgplugg. Med undantag för tiden som städerska på lasarettet i Falun kanske.

 

Hur som helst. Idag laddade våra lärare över en hel jäkla massa plugg som ska betas av innan seminariet på fredag. Istället för att dyka ner i Global Shift valde jag dock att dansa afro och sedan gå på studenttidningsmöte. Vi hade genomläsning av artiklarna vi skrivit till nästa nummer av Panorama som kommer att ges ut i samband med det amerikanska presidentvalet om drygt tre veckor. Trots brist på uttalat fokus berörde några av artiklarna miljöproblemen, min med fokus på konsumtionssamhället. Med fin kritik i ryggen fick veckan en bra start och det kommer att rulla på med miljöutskottsmöte och intro till grön ekonomi. Bland annat.

 

Hej så länge!


Grön ekonomi

Jag minns att jag i ett väl optimistiskt ögonblick i somras sa till min kompis Ellen att jag skulle se över mina sparkonton och fonder för att se om mina pengar var någorlunda etiskt placerade. Att jag exempelvis har ett konto på Barclays vilket utsågs till världens ondaste företag i år är något jag inte känner mig särskilt nöjd med. De pengarna har jag dock snart gjort slut på varvid jag tänker avsluta kontot. Hur som helst så blev det ingalunda av med någon ekonomisk upprensning då sommaren tenderade att rinna bort i någon slags vegansk matlagningskoma.

 

Nu på torsdag får jag dock en ny chans att förkovra mig i ekonomins ädla vetenskap eftersom att Hållbart universitet drar igång sin studiecirkel i grön ekonomi. Själva ordet ekonomi brukar för mig kännas lite som att springa in i en betongvägg men jag resonerar som så att ska jag kunna bredda min rädda-världen-ambition så krävs det att jag tänker lite utanför min bekväma mat-och-energi-box.

 

Som plåster på såren har jag huvudansvaret för kvällens middag med mina icke-vaganinvigda klasskompisar.

 

Hej!


Ensamlördagen

Igår skrev vi första salsduggan, alltså en liten minitenta om företagens globalisering med termer och andra saker som är nyttiga att veta. Det gick bra så vi skålade i ekologisk Prosecco och drog på oss klackar för finsittningen på Göteborgs. Vilken kväll!

 

Idag har jag lägenheten helt för mig själv eftersom att alla mina sambor åkt iväg på äventyr åt olika håll. Alltså en himla lyx är egentligen att vara alldeles ensam ibland. Jag har läst DN i tre timmar, löst korsord i nästan lika många, bakat bröd och köpt min första burk smörgåsgurka någonsin. Jag var jättelycklig tills jag kom på att jag i vanliga fall brukar undvika gurka. Att den var på burk var liksom lite missledande. Fast jag tänker att det kanske inte är lika farligt när den inte är färsk och behöver snabb transport för att inte ruttna. Sedan är den så god att det får vara okej för den här gången.

 

En annan fin sak är att man på statsbiblioteket kan låna filmer helt himla gratis! Jag har som bekant betat av Underkastelsen, Vårt dagliga bröd och tillsammans med Lea såg jag Full metal jacket. Idag kom jag hem med hela första säsongen av Mad Med. Och där har ni min lördag.

 

Hej så länge!


Torsdagsbesök


En får bröd och en är död

Jag såg precis dokumentärfilmen Vårt dagliga bröd vilken handlar om den extremt sneda livsmedelsproduktionen som vi har idag. Fokus är framför allt på EU:s subventionering, hur man dagligen kastar bort fullt ätbart bröd (jag tror att det var i Schweiz) som kunnat föda en hel stad, hur väsvärldskonsumerade kycklingar äter upp soja som växer på åkrar där det tidigare funnits regnskog och europeiska grönsaker som prismässigt totalt konkurrerar ut lokalodlade i Afrika.

 

I min kursbok står det att en EU-kossa i snitt får två dollar i subventioner dagligen. Det är samma summa pengar som hälften av jordens befolkning tvingas leva på varje dag. Då har väl någonting blivit väldigt fel?


Avdrag på bidrag som inte bidrar till mer än mitt huvudbry

Jag kom över en så himla random nyhet på Miljöaktuellt härom veckan. Tydligen så kan man från årsskiftet 11/12 ansöka om upp till 25% i skatteavdrag om man skänker minst 200 kronor per gång och minst 2000 kronor per år till välgörenhet. Tydligen hade satsningen floppat ganska rejält då intresset från givarna var lika svalt som Isfrun i Mumin och att endast 54 av 384 organisationer i Sverige blivit godkända att utnyttja reformen.

 

Min hjärna vill gärna slå lite kullerbyttor här. I min värld känns det nämligen väldigt motsägelsefullt att först skänka pengar till välgörenhet och sedan försöka få skattelättnader för desamma. Att maxsumman att få avdrag för ligger på nätta 6000 kronor gör också att avdraget känns väldigt poänglöst. Har du en ekonomi som gör att det känns motiverat att göra avdrag för skatten på 6000 kronor om året så kanske du inte ens anser dig ha plats för välgörenhet i din budget? Och tar det inte lite poängen av själva välgörenheten om du känner att du måste få något i gengäld?

 

Att organisationerna som vill utnyttja detta dessutom måste betala en summa på 10 000 kronor, pengar som rent logiskt borde använts i organisationens egentligen syfte, känns liksom helt bakvänt. Eller?


Underkastad, kasta in handduken?

Sent omsider har jag sett filmen Underkastelsen som jag vill minnas var väldigt aktuell när jag pluggade i Uppsala för två år sedan. Det är en man vid namn Stefan Jarl som låter testa sitt och skådespelerskan Eva Röses blod i jakt på kemikalier som vi människor utsätts för i världen som vi lever i. Hundratals finns att spåra.

 

ADHD, bröstcancer, autism, tvåkönade groddjur och att 8% av barnen som föddes i Danmark 2007 hade kommit till via konstbefruktning.

 

Och det går ju inte att komma undan. Jag kan tvätta håret med bikarbonat och handla ekologiskt hur mycket jag vill för de finns redan i mig och överallt. Det är som ett inte-nudda-golv i ett rum som saknar möbler.


Att plocka russin

Alltså vi har kommit fram till delkursen om globalisering av företag och ekonomi. Det är säkert jätteroligt för människor med sådana böjningar men jag som inte riktig går igång på ämnet får noga leta efter intressanta infallsvinklar. Efter ett jäkla tuggande i boken under helgen gick jag vidare till kapitlen vi ska använda inför duggan på fredag och insåg att jag har möjligheten att gräva ner mig i globaliseringen av livsmedelsproduktion. Intressegraderna steg i alla fall lite för den är ju för sjutton helt störd.

 

Idag är en trött dag.


Prinsessan med ärten

Idag har följande hänt; Jag har kört dinner and a movie med min svintrevliga men ack så sällan förekommande kombo Frida som var i Lund och vände nu. Vi käkade billiga rotfrukter med ärtbiff och såg sedan Palme på Kino. Kanonfilm verkligen trots att vi båda nog hade behövt något mer lättsamt efter en helg med alldeles för mycket roligheter.

 

Men, ni som känner mig har naturligtvis redan förstått att det var middagen jag egentligen skulle skriva om. Må vara att det är Vegan month of food men detta är faktiskt nyttig information (i dubbel bemärkelse). Jag fick inspiration från bloggen Husfadern, ni vet den jag tjatat om tidigare. Han handlar bara direkt från bonden och har då fått hålla sig till vad svenska jordar kan producera. Av den enkla anledningen har han gjort hummus på vanliga hederliga gula ärter istället för kikärtor. Det är ju liksom så enkelt att det blir genialiskt. I fredags lade jag därför en laddning i blöt och dem har jag idag kokat, mixat och blandat med stekt lök, pumpakärnor och rotselleri. Ytterligare till ärtornas fördel, förutom att de är närproducerade, är att de innehåller mer kostfiber, mindre fett (fast det är ju ärligt talat inte viktigt) och en hel gram extra protein per hundra. Toppen! Gott blev det också.

 

 
En portion av, säg tre?

En hälsosam dos lokalpatriotism

I dagens DN fanns en himla klok insändare signerad en Falubo. Hen påpekade det tråkiga i att människor i allt större utsträckning byts ut mot maskiner, alltså att man effektiviserar bort personal. Här är jag verkligen inte helig för jag väljer gärna självbetjäningen på Coop när jag handlar men det är mest för att jag tycker att det är roligt att trycka på knapparna och blippa varor.

 

Insändarförfattaren nämnde hur som helst det tråkiga som skett på tågstationen i Falun där SJ i somras lade ner sin resebutik och vi gick miste om Sveriges förmodligen trevligaste och mest hjälpsamma biljettförsäljare. Jag minns förra sommaren när jag monsterbokade min, Elins och Mys resa via Berlin och Paris till London, med alla möjliga olika turer hit och dit och Stirling som bara gick all in och med iver och intresse rekade priser och ringde upp med ett färdigt resepaket ett par timmar senare. Nu står det där en biljettautomat med tillhörande kö istället. Jag ser inte riktigt hur den ska fylla Stirlings skor. Det blir fan inte lättare att åka tåg.

 


Trädbrand

Alltså det är något brutalt tillfredsställande i röda löv, halsdukar och svampsäsong.
 

Söta tankar

Efter en underbart ineffektiv dag (eller under den för den delen) så faller det sig naturligt att jag är sugen på lite socker. Efter mordvapenkompakt surdegsbröd med soja- och rödvinsreststekt svamp slog jag till på en rättvisemärkt chokladkaka med saltlakritssmak. Efter den bränslepåfyllningen satte tankesnurran igång på tema sötsaker och vad som egentligen är det bästa att sockra med ur miljösynpunkt.

 

En snabb googling berättar att världens största sockerproducent är Brasilien där man då alltså odlar sockerrör och betor. På matbloggar, gärna sådana med hälso- och vegantema, hittar jag andra varianter som dadel- eller kokossocker, lönn- och agavesirap, stevia och andra spännande alternativ. Med en liten geniknölsgnuggning tänker jag att den bästa sötningen jag kan använda egentligen borde vara svensk honung, då kanske framförallt i bröd, såser, marinad, dressing, kakor och annat som behöver lite sötma. Det är inte efter-boken-veganskt men likväl lokalproducerat samtidigt som biodling blir allt viktigare då insekten, som fyller en otroligt viktig roll då den pollinerar våra växter, ser ut att försvinna på flera håll.

 

Hörrni, vett eller ovett?

 


Teknikrevolution och min motståndsrörelse

Det fina med att ha en blogg är att jag får skriva precis vad jag känner för. Idag tänkte jag till exempel skriva om telefoner. När min sambo nosar på smartphones brukar jag ivrigt tala för min stenåldersmobil och hävda att fördelarna med en osmart telefon väger över det faktum att dess funktioner är väldigt begränsade. Jag tror till exempel att det är rätt hälsosamt att jag inte kan kolla fejan eller instagramma i parti och minut. Uppstår ett akut internetbehov finns det dessutom idag i stort sett alltid en iPhone eller motsvarande att tillgå inom ett par meters avstånd. Nu finns det dessutom tester som visat att alla smartphones innehåller miljögifter och hälsovådliga ämnen och det kan ju faktiskt vara det som allra mest talar för att jag sparar på min gamla Nokia (som jag ärvt av pappsen). Jag kan faktiskt både sms:a och spela Harpan på den.

 

Och så en liten teknikkuriosa innan jag pyser till skolan; En energismart laptop måste användas i 13 år för att nyttan så att säga ska väga upp onyttan. Min har precis fyllt tre.

 

Hej!


Vegansk matmånad

Jag har redan anat några odjuriska ugglor i mossen men idag trillade polletten ner gällande det faktum att oktober utsetts till VeganMoFo – vegan month of food! Det är egentligen helt fantastiskt att jag redan inlett min tionde djurfria månad och under tiden lyckats snöa in så totalt på detta eminenta sätt att leva. Jag vill också skänka en tacksamhetens tanke till er (några stycken är ni faktiskt) som står ut med att nästan varje blogginlägg har någonting med mat att göra. Det faktum att vi nu är mitt i VeganMoFo kommer verkligen inte att förändra den situationen för nu kan jag äntligen gå loss ordentligt!

 

Det finaste jag vet med vegansk mat är att det är ett bra sätt att försäkra sig om att jag gjort mitt bästa för att inga djur ska komma att lida och att jag äter på ett sätt som är så miljövänligt som möjligt. Samtidigt är det fantastiskt gott och ställer sådär lagom mycket krav på matlagningskunskaperna. Lägg till billigt och nyttigt och fråga dig varför inte du också blir vega.

 

 
Classic jag som hugger in på vad som förmodligen är Spaniens godaste smörgås, på vegancafé i Barcelona. Ja just det, på tallriken ligger min seitanburgare. Mackan var det visst Jari som beställde.
 
Tack och hej, sojapastej!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0